Åter en dag på arbetet är över, vilket känns skönt! Va en galen förmiddag där idag. Hit och dit, fram och tillbaka hela tiden. Så det var skönt att gå och lägga sej och vila en stund på lunchen, när jag visste att LG va hemma med A då. Dagen gick och när jag slutat hade jag en träff med sjukgymnasten, som skulle gå igenom mitt träningsprogram med mej, för att se om jag kunde börja om med min träning lite smått igen. Men där gick jag bet! Va bara att inse att jag nog måste lyfta luren och ringa Umeå igen. Är det meningen att man ska må illa av all värk hela tiden!?... Men jag tänkte att det kanske kunde gå ändå. Måste nog fixa det här nu, så att julen blir besvärsfri och att jag kan springa fram i full fart igen. Var det en dröm kanske? Men man ska aldrig sluta att hoppas...