Har funderat länge nu på att skriva min förlossningesberättelse, men har bara dragit på det.
Men nu ska jag ta mej i kragen.

Det hela startade natten till onsdag den 3 februari -2010. Graviditetsvecka 41 (40+5)
Jag gick och lade mej, men kunde inte alls ligga, eftersom jag hade värkar som kom med 8 minuters mellanrum mest hela tiden. Så det var lika bra att vara uppe och gå, tyckte jag.
LG jobbade på hemmaplan den veckan, till min stora glädje. Så han sov både lugnt och gott.
Själv vankade jag fram och tillbaka och klockade värkarna.
Skrev några sms till Nina, som till slut var med mej hela den natten via telefonen.
Hon fick inte många timmar, eller minuters sömn den natten,
eftersom jag pratade med henne hela natten.
Är så glad att jag hade/har henne. För mamma ville jag inte ringa och göra orolig,
eftersom hon skulle upp och jobba.
Vid tre tiden tog jag en varm dusch, för att se om värkarna skulle avta. Men inte!
Då började jag smått förstå att det kunde vara riktiga värkar det handlade om och inte förvärkar.

Jag fortsatte att vanka runt runt, men till slut var jag illa tvungen (av Nina) att ringa BB.
Jag drog ändå på den in i det längsta. För någonstans tänkte jag att jag skulle vänta ännu längre.
Sen blev det beordran och vid fyra tiden ringde jag BB.

De ställde frågor hur natten och värkarna varit och vid mina svar tyckte BM att vi skulle åka in, eftersom vi både hade långt att åka plus att det var 30 grader kallt.

Jag väckte upp LG som inte fattade någonting alls. Till slut frågar jag om han inte ska följa med!
Och till svars får jag:
- Vart då?
- Vi ska åka på BB nu!!
- SKA VI!!!!
Sen blev det fart på honom må ni tro.

Med en smörgås i magen tog vi sedan Asterix och lämnade honom hos svärföräldrarna och började vår resa vid fem tiden mot Lycksele. Jag andades igenom varje värk hela vägen och vägen till Lycksele gjorde inte saken bättre. Den var HEMSK!

Klockan 06.40 skrivs vi in på förlossningsavdelningen. CTG kurva tas, för att se hur mitt värkarbete var och hur hjärtljuden på bebisen låg.





LG var visst rätt så trött när vi väl kom fram på BB.

Sedan får vi gå runt på avdelningen, ta en fika i matsalen i väntan på att vi skulle få ett rum (som skulle städas ur) Jag kunde inte alls vara stilla eller sitta ned, eftersom värkarna kom med sån smärta, att det var "lättast" att stå upp. Då hade jag ungefär 5 minuter mellan dem.

Vid 08.42 får vi flytta in till mysrummet och där undersöks jag
och de konstaterar att jag är öppen 2 cm.
Jaha, tänkte jag. Får vi åka hem nu...?
Men jag försöker vila och vid 11 tiden provar jag att lägga mej i ett varmt bad.
En halvtimma lyckas jag härda ut i vattnet. det hjälpte ingenting. Jag hade lika ont för det.
Får sedan en morfin spruta, som inte hjälper den heller. LG får hoppa upp och ner ur sängen hela tiden, för att trycka ner mitt bäcken, med resultatet att värkarna gick över fortare då.
Jag fortsätter att andas och försöker att slappna av.

Vid 15.45 är jag öppen 4 cm och får flytta in till förlossningsrummet, för att få börja andas lustgas och få varm rispåse på magen. Då har vi BM studenten Sofia och BM Barbro med oss.
Smärtlindringen lade jag över i deras händer. Dom fick helt enkelt se vad jag behövde.
Och vid 18.07 sätts epidural och vilken befrielse när den gjorde sin värkan. Jag kunde försöka vila och samla krafter tills det var dags. LG skötte sej exemplariskt. Han stod vid min sida och stöttade mej hela tiden.
Det skulle ju gå bra! ;)

Vid 19.40 tar de hål på fosterhinnan och fostervattnet går.

Det hela går väldigt långsamt framåt som ni förstår.

Jag får sedan dropp för att få igång värkarbetet ännu mer.  Fortsätter att andas lustgasen, eftersom jag tycker att den iaf gör så att jag kan slappna av bättre genom värkarna.

Får hjälp att gå på toaletten, eftersom mina ben lätt domnat bort av EDAn,
men har helt glömt bort hur man kissar.
Jag försöker allt. Jag sitter upp, ligger på sida, står
men hela processen går väldigt långsamt framåt.
Han ville som inte rotera den sista biten ned.
Dr Jan Wall kommer och undersöker mej emellan åt och natten fortsätter att gå sakta framåt.
Får goda glassdrinkar och massor att dricka. Jag var ju så törstig.

Men så vid 05.40 ska jag börja att provkrysta. Men av vilka krafter? Dom är ju slut!
Dom finns inte.
Jag är helt enkelt slutkörd av nattens arbete.

Jan Wall tar in Kiwi klockan, för att försöka sätta den. Med han som försöker att dra, med BM som har knytit ihop min nattskjorta, för att sedan hänga över min mage och jag som sedan ska försöka krysta genom värkarna och dessutom inte har några ben.
Dom är ju bortdomnade. Det går ju inte!
Provar därefter metallklockan. Då kan jag meddela att den blivande pappan satt sej ned.
Det var hemskt i hans ögon. Klockan släpper och barnet åker återigen upp igen.

Vid 06.20 avbryts det hela och övergår till akut kejsarsnitt.
Jag orkar helt enkelt inte mera och barnet är även de trött.

Operationslaget inkallas och NU blir det bråttom. NU händer det grejor!! och fort går det.

Det är folk överallt. Dom pratar, byter säng till operationsbordet och sedan i med ny nål och smärtlindring. Jag hinner knappt vara med. Men sedan går allt som på räls.

Klockan 07.02 förlöser Dr. Jan Wall, BM Britt Svanström och BM studenten Sofia vårt efterlängtade gossebarn till världen! Helt perfekt. Det finaste vi någonsin sett.
Han var äntligen här, vårt lilla mirakel. Efter en 24 timmar lång förlossning.
Men helt klart värt vareviga sekund.



Här är vår lille son alldeles nyförlöst. Endast någon minut gammal.



Äntligen fick jag hålla honom. Lyckan var total och tårarna bara rann.



Lyckligaste stunden i vårt liv! ♥



BM Barbro tvättar av honom och shamponerar in håret.

Vi var nu föräldrar! Att se honom och att sedan se den nyblivna pappan i ögonen, var en dröm som just blivit sann. Tårarna, glädjetårarna rann från våra kinder
och vi var den lyckligaste familjen i världen.
Lyckan går inte att beskriva.



Vårt älskade lilla mirakel ♥

Vi vill tacka så hemskt mycket för alla gratulationer här på bloggen,
via sms, telefonsamtal och besök.
Det finns inget på denna jord som kan beskriva denna lycka vi känner just nu.
Vi har fått det bästa en människa någonsin kan tänka sej.
En underbar liten son, som behagade att titta ut och se ljuset.
Torsdagen den 4 februari 2010 klockan 07.02.
4040 gram och 54 cm lång.
Det finaste vi någonsin sett och alldeles perfekt! ♥





Foton: Privata


Återkommer så snart jag känner att jag har tid ;)

Vi önskar er en fin och mysig måndag!

♥ KRAMAR FRÅN HELA FAMILJEN! ♥

Ja, så har man gått fem dagar över den beräknade tiden för BF.
Vad händer...?
Det händer just ingenting här hemma. Inte är så länge iaf.
Nätterna är as låååång och dagarna är ännu längre.
Jag frågade Asterix vad vi skulle hitta på idag, men fick direkt inget vettigt svar ur honom.
Han kurade bara ihop sej och fortsatte sussa under sin filt.
Och jag har inte gjort något speciellt alls, för att få tiden att gå lite fortare.
Vet helt enkelt inte vad jag ska hitta på...?
Finns inget att se på tv´n ens.

Nä, nu är man mätt i magen iaf, efter middag
och en godare efterrätt i form av en semla ;)
Sen ska min älskling få borra hål, 
så jag kan sätta fast knopparna som inte kom på plats igår kväll.
Där fick jag nåt att göra minsann... ;p

Hoppas ni haft en fin och inte alltför lika långsam tisdag som jag! ;)

KRAM KRAM

Dagen har varit riktigt bra och lyckad! Inte så där lång och seg,
som de senaste dagarna varit här hemma!
Dagen började med en mycket god och trevlig lunch date tillsammans med
Nina, Sam och Therese på fiket här i stan! =)
Där han vi surra bort en hel del tid och bara ha det trevligt tillsammans! =)

Efter detta blev det en visit hos Torparn,
för att inhandla lite mera garn, men som fortfarande var slut.
Så det fick bli lite gott te för mej och Nina istället.
Måste kanske prova ett kopp redan ikväll.
Sedan ett besök hos Agas, där det endast var Therese som fyndade på rean.
Men så är hon lite före sin tid oxå! ;)
Själv fann jag ingenting alls, som direkt föll mej i smaken.
In på ICA en sväng, för att hämta ut ett paket som kommit.
Det har kommit mycket paket i veckan! Vilket gillas skarpt! ;)
Ni kanske får se sedan... ;)
Vidare ner på Remo och Benji, där jag däremot fyndade lite grann.
Eftersom de oxå har rea i butiken.
Therese hade sagt åt mej att vi kunde ju för tusan inte åka på BB utan nalle åt bebisen.
Sagt och gjort fick en nalle och en liten söt mössa följa med hem ;)
Som nu är nerpackade i BB väskan.



 Sedan fick jag skjuts hem av Nina, efter en mycket trevlig dag.

Tack så hemskt mycket kära vänner!! =)

♥ ♥ ♥

Idag är det dessutom en speciell dag!
Det är dagen för BF!!!
Det är ju torsdag den 28 januari 2010.
Men vad händer...?
- Ingenting alls!!!
Allt är stilla lugnt här hemma.

Var ner på en koll hos BM igår.
Tog prover, som som vanligt var perfekta.
Bebisen ligger fortfarande som den ska.
Magens mått hade helt plötsligt ökat.
Och bebisen verkade må fin fint där inne =)
Huvudsaken det!
Hjärtat slog på i 140.

Men vi avvaktar och ser till veckan hur det är, tyckte BM.
Fick även en ny tid till nästa torsdag.
Men har det inte hänt något till efter helgen, skulle hon kontakta Lycksele.
Då det kanske blir en koll till veckan (?),
eftersom de kanske inte vill att jag ska gå över så länge med tanke på min grundsjukdom.

Vi får helt enkelt hålla tummarna att det hela startar snart! ;)



Foton: Privata

Jajamensan!! Ikväll eller inatt, som det nu är,
så håller jag tummarna att inget kommer att hända.
Utan att det lill* som gömmer sej där inne väljer att stanna kvar.
Visst låter det konstigt...?
När jag annars bara längtar och räknar dagarna.
Men jag är ensam hemma och det är snöoväder ute.
Det snöar och blåser en massa och den blivande pappan befinner sej i Borgafjäll,
där det snöat ännu mera än här.
Och dessutom ska komma en himla massa snö! 
Så skulle han bli hemkallad inatt, skulle det aldrig gå.
Han skulle helt enkelt inte ta sej hem pga det dåliga vädret.
Som dem dessutom varnat för hela dagen, på alla de möjliga nyheter.
Men imorrn kommer han nog hem, som det verkar.
Hoppas jag iaf!! ;)
Därför har jag även dragit ut på att hoppa i säng.
Men jag har nu insett att jag inte heller kan vara uppe och vaken hela natten.
Vad skulle jag då hitta på...?
Utan det är helt enkelt bara att hoppa i säng,
hålla tummarna och hoppas att det är stilla lugnt i magen inatt,
så att jag inte vaknar upp med magont igen.

Hoppas att ni alla sover så gott!
Jag ska göra mitt bästa nu.

KRAM KRAM

Nu har vi endast en vecka kvar av vår tid innan BF.
Tänk att jag snart gått en hel graviditet!!!
Jag kan inte förstå var all tid tagit vägen egentligen.
Tiden har gått i en rasande fart, att jag knappt hunnit med.
I morgon går vi in i sista veckan.
Vecka 40.
NU däremot! Vet jag knappt vad jag ska hitta på om dagarna,
för att dom ska gå fortare!? ;)
Dra dammsugaren några varv kanske?
Nä, jag skulle fått klart filten först och främst.
Gått igenom BB väskan en sista sväng, med lite ommöblering.
Idag har jag iaf varit på en mycket trevlig lunchdate med bästaste Nina.
Även mamma dök upp och gjorde oss sällskap på sin lunch oxå.
Lite nytt garn inhandlades hos Torparn,
eftersom Asterix ätit sönder min fina Åremössa som jag fick av Nina
och som hennes mamma dessutom stickat åt mej.
Det var med sorg i hjärtat när jag såg vad han åstadkommit,
när jag varit ute tidigare i veckan =(
Denna mössa kommer absolut ligga på en riktigt säker plats när den flyttar in.
Mina fina lilla vovve... ;p
Även ett besök hos Fräck och Fin hanns med.
och jag blev nog allt lika kär i Jessicas parfym, som du Nina!! ♥

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn!
Nu är du klar med förberedelser och du är redo.
Känslomässigt känner man ofta blandade känslor,
man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet,
i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna,
men det är ingen garanti att förlossningen är på gång.
Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas.
Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen.
Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad.
Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade.
Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning
av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen.
Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi
för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen
innan mjölkproduktionen kommit igång.


Veckans bild:




Foto: Privat

Igår och idag har jag haft två finfina dagar! =)
Gårdagen började med en date nere hos Therese tillsammans med Nina och Sam.
Där surrades tid bort i ett naffs. Jag blev dock tvungen att avvika vid halv två,
eftersom jag hade tid på MVC då.
Allt såg som vanligt bra ut där nere. Alla prover var i sin ordning
och den hemska känslan när hon skulle trycka mej på magen
gjorde sej påmind även denna gång.
Huvva, ju längre man går i sin graviditet, ju hemskare blir det. Har iaf jag tyckt.
Men nu ligger bebisen som den ska. Huvudet är inte ruckbart.
Den kan alltså inte sno sej om mera! Vilket känns skönt! =)
Då kan den även få komma ut, tycker jag! ;)
Vi får se om jag kommer ner nästa vecka på ett nytt besök igen,
eller om vi är på bortaplan då.
Jag hoppas att vi inte finns till på hemmaplan iaf! ;)

Kvällen spenderades tillsammans med min goa vän!
Ändrade planer.
Det blev lite Yatzy, en rysare, grönsaker och dipp redan igår =)
Och massor av surr!
Filmen var dessutom riktigt bra och spännande. Det var länge sen vi hittade
en sådan bra och nervkittlande film.
Jag upptäckte hur jag till och med satt och viftade med armarna ett tag.
Bara för att hjälpa dom på filmen lite! ;p



Så denna film kan jag faktiskt ge tummen upp för! =)

IDAG

Började även denna dag med ett gott försök med sovmorgon,
men så utan något som helst resultat alls.
Det går helt enkelt inte att sova. Vilket nu börjar vara riktigt ledsamt!
Hur som helst intogs lite frukost/lunch tillsammans med mamma.
Jag öppnade datorn och ser att jag fått mail från Asterix uppfödare!
Riktigt roligt!! =)
Sen på med kläder för att ta en sväng ner på Nennaz tillsammans med Nina och Carina.
50 % på allt i butiken.
Skulle man ändå inte kunna hitta något man skulle kunna ha sedan....?
Byxor var tyvärr inget att ens tänka på. Men någon tröja kanske?
Jodå, en påse med lite smått och gott fann jag alltid! =)
Sen fick jag dessutom av min söta vän, en helt underbar filt åt den kommande bebisen.
Jag fick order om att inte köpa någon, fast vi båda här hemma visste att vi behövde en.
Istället köper min goa vän Nina en jätte mysig filt och ger oss.
Som jag nog med all sannorlikhet kommer att ta med på BB
istället för den som ligger nedpackad just nu.
Denna var både större, gosigare och varmare! =)
Så lite ommöblering i väskan måste nog ske ;)

Var även ner och hälsade på Nina och Sam en sväng ikväll.
Tiden rusade fram och jag kan lova att jag kände mej riktigt "uppgödd"
när jag kom där ifrån! Det skulle inte rymmas så mycket som en smula till i min mage.
Men ack så goda saker jag blev bjuden på
och det hanns även med några parti Yatzy även ikväll! =)
Och ställningen slutade ett lika denna kväll.

Det har varit riktigt härligt att fått två dagar att gå i lite högre tempo.
För nu tycker jag allt att som går lite smålusigt framåt... ;p

Hoppas ni andra haft en fin onsdag och att ni får en riktigt god natt!

KRAM



Foto: Privat

Nedräkningen är igång här hemma. Iaf om ni frågar mej ;)
Frågar ni min sambo, så säger han att det är ingen panik förrän tiden är ute.
Men jag börjar bli en aningen less nu.
Graviditeten har inte varit något som helst problem för min del.
Utan jag har haft turen att må bra hela tiden,
om man inte räknar med mina leder som kolapsade en sväng
och som medförde en sjukskrivning av resterande tid.
Men jag har annars inget alls att klaga på förrän NU på senare tid förstås ;)
Jag kunde skippat den onda ryggen och fötterna har värkt något så fruktansvärt nu senaste tid.
Men det är mitt reumatiska som följt med iaf fötterna.
Sen att de svällt och känns som stora klumpar som inte passar i skorna längre. 
Sen är jag väldigt glad och lyckligt lottad att jag sluppit allt vad foglossningar innebär.
Det fick jag prova på först förra veckan och det är ingen större hit vill jag meddela.
Tänk de stackars krakar som får dras med detta från tidig graviditet.
Fy heller tänker jag, när det tog mej en hel evighet att ta mej hem gåendes den lilla bit
jag var ute på förra veckan. AJ AJ AJ AJ!!!
Sen hade sömnen kunnat varit bättre oxå. Jag sover ingenting längre. Känns det som.
Det finns inget skönt sätt att ligga på.
Inatt försökte jag möblera om hela sängen utan något som helst lyckat resultat.
(Sambon kunde vara glad att han slapp sova hemma) 
Högt ryggläge fungerade INTE, sidolänge fungerar INTE,
höfterna vill inte alls ligga som jag vill
och vaderna sätter igång med senadrag mitt upp i alltihopa
och när jag väl somnar en liten sväng,
så vaknar man av att man håller på att kissa på sej,
eller så är snoken heltätt och man kan knappt andas.

Läser man detta låter det ju hemskt.
Men jag kan tänka mej att det är lite jobbigt så här på slutet för alla (?).
Jag har annars mått toppen! Har inget att klaga på =)
Det är ju först nu på senaste tiden (som är kvar) som jag kännt mej less och
bara önskar att januari ska gå fortare.

I fredags var jag återigen på ett besök hos BM.
Allt såg bra ut!
Bebisen fortsätter att ligga fixerad, som den ska.
De värden som togs, såg bra ut.
Hon gick igenom amingen med mej och jag fick låna med mej förlossningsfilmen hem.
Så fredagskvällen roade vi oss med att se denna ;)

Jag har nog börjat inse att det börjar att närma sej slutet nu.
Visst känner man sej lite smånervös när man tänker på det,
men samtidigt så längtar jag något så hemskt mycket!!!

Det börjar kanske vara dags att packa och ställa iordning BB väskan...?

Bjussar på en bild från dagens datum:




Foto: Privat

Förra tisdagen var jag på ett besök till Lycksele för en ny kontroll av den lill* där inne.
Först skulle jag vara på plats på BB för en CTG innan ultraljudet.
Fick bälten runt magen och information om
vad som visades på skärmen och vad de skulle göra.
Så i dygt en halvtimma fick jag ligga och bara
 titta på skärmen och höra hur hjärtat slog inne i apparaten.
Efter detta var det dags för ännu ett ultraljud en trappa ner.
Allt såg som alla andra gånger bra ut!
Den lill* växer som den ska och följer sin kurva.
Fick se riktigt fina och bra bilder på skärmen
och BM förklarade att det var i detta läge lättast att få fina bilder om vad som finns där inne.
Sen blir det alldeles för trångt och svårt att se.
Alla delar såg fina ut och då menar jag att jag inte sett
och inte heller vet vad det är för sort som gömmer sej där inne.
Det vill vi inte heller veta!
Jag var aningen nervös att jag skulle se det denna gång,
med tanke på att den är rätt så stor nu. 
Men när jag fortfarande tycker vissa delar är svåra att urskilja,
var det ingen som helst fara! ;)
En riktigt fin bild fick jag med mej hem.
Huvudet i profil. Riktigt gulligt =)
Fettet mätte hon och kunde räkna ut att den vägde då (förra tisdagen) 2261 gram.
Helt otroligt vad de kan mäta och se egentligen. Genom magen.
En massa andra mått och grejer mättes och kollades oxå
och jag gjorde allt i min makt för att komma ihåg vad som sas,
men när jag kom ut från rummet hade jag redan glömt bort sådant =/
Men huvudsaken var att ALLT såg bra ut!
Och några fler UL behöver jag nog inte komma på.
Ville jag så fick jag, men om allt såg bra ut när det gått så lång tid som nu,
så brukar det inte hinna ändras och bli till någon fara med något.
Så vi nöjer oss med de besök jag har kvar här nere.

Idag har jag varit på ett nytt besök här nere hos BM.
Alla prover fortsätter att se bra ut!

Blodvärdet ligger på 137.
Blodsockret: 4,9.
Blodtrycket: 120/60
Urinen fortsätter att vara blank.
Och som vågen visade,
kan jag nog ändå njuta lite av julens delikatesser och inta lite mera must ändå! ;) 
Vågen får kanske dessvärre en chock efter jul istället :p

Sen var det dags att lyssna, känna och mäta.
Magen mätte 33 cm.
Hon kände och tryckte på magen för att konstatera hur den ligger.
Och i nuläget ligger den som den ska.
Med huvudet nedåt.
När det var dags att lyssna på hjärtljuden så ville även h*n vara med.
En spark där och en spark här.
Full fart i princip jämt!
140 slag låg det lilla hjärtat på idag, men ökades något när den började sparka mot oss.

Nästa tisdag är det dags för genomgång av förlossningen.
Är det verkligen så nära?
Har riktigt inte förstått det ännu.
Men spännande kommer det definitivt att vara och bli!

Dagens och veckans bild:



Foto: Privat

Ja, så var det fredag och snart andra advent. Jag säger/skriver som jag gjort förr;
Det går fortfarande rusktigt fort och man hinner knappt vara med.
Men jag har tyckt att december månad alltid gått i ilande fart.
Men det gör mej absolut ingenting alls.
För desto snabbare har vi lill* pyret hos oss och vi längtar massor.

Och på tal om pyret, så går vi in en en ny och färsk vecka idag.
Vecka 33 och det återstår endast sju veckor.
SJU VECKOR!!??
Kan det vara möjligt...?
- Jo, Malin! det är faktiskt sant!

Och till veckan kommer jag att åka på mitt sista ultraljud,
vilket alltid känns spännande!
Stor, kommer den lill* nu säkerligen blivit, sedan allra första bilden vi har här hemma.
Där är den endast 3 cm lång och ser ut som en liten ankunge.
Det har varit helt underbart att ha fått följa hela resan, via ultraljud.
Sedan ska jag dessutom en trappa upp innan ul.
Då ska jag vara på BB, för att det ska göras en CTG.

Och detta händer just nu:

Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

Veckans bild:




Önskar er alla en fin och mysig helg tillsammans!
Så hoppas jag att det inte dröjer allt för länge tills nästa gång vi "ses" igen.

KRAM Malin

Himmel och pannkaka! Redan inne i vecka 30.
Idag fredag den 13:e byter vi till vecka 30 och närmar oss den STORA dagen med stormsteg.
Allt känns jätte spännande och förväntansfullt. 
Ju mer man tänker på hur nära man egentligen är nu.
Det är ju bara tio veckor kvar av den långa väntan, som faktiskt inte alls varit lång hittills.
Men det kanske är nu den blir som längst...?

Vecka 30

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.


Veckans bild och tagen från dagens datum:



Foto: Privat


Passar även på att önska er alla, en fortsatt fin fredag och mysig helg!
Hoppas även att ni klarat er från all otur som sägs inträffa fredag den 13:e.
Vilket inte alls har märkts av hemma hos oss.

KRAM MALIN.

I fredags gjorde jag och älsklingen en tripp ner till Sundsvall för shopping! Vi kände oss båda pigga för att dra iväg och det blev verkligen en hel dag innan vi var hemma igen.
Vi begav oss iväg vid sju tiden på morgonen och var inte hemma förrän vid elva tiden under kvällen.
Men så hade vi bilen proppad med ALLT möjligt. Så mycket att vi fick lämna Asterix bur hemma i Hoting, eftersom den inte fick plats helt enkelt. Tur att han fick plats iaf ;) Han fick tillbringa en hel dag i Hoting.

Allt gick jätte bra och smidigt och vi hade det mesta med oss hem, som vi hade tänkt.
Fast skötbordet fann vi ej =( Det är lite svårt och helst när vi har ett badrum som inte är allt för rymligt. Men det kommer att lösa sej. Vi får väl ge oss iväg på en till tripp helt enkelt ;)

Jag har tyvärr inte fotat något. Det skulle bli så mycket bilder av ALLT, att ni skulle bara bli less av att titta.
Men ett besök på IKEA blev det. fast av en liten besvikelse. När de höll på att bygga om hela barnavdelningen, så det var mer eller mindre kaos där. Fler besök på Barnens Hus och Babyproffsen, där vi hittade mycket vi både ville ha och köpte. Polarn o Pyret, Lindex, H&M, ja jag minns inte ens alla affärer vi hann springa egenom under dagen. Avslutet blev Biltema, Jula och Byggmax. Sedan kunde vi åka hem med bilen packad upp till taket i värdlens skitväder och rätt så trötta i benen och ryggen. 

Helgen har jag kunnat tillbringa bland alla grejor vi inhandlade. Bara sitta och titta, gå egenom och känna på, gång på gång =)

Fredagen var helt enkelt lyckad från start till dess att vi föll ner på huvudkudden!

Tiden bara flyger fram, så jag hinner knappt vara med.
Redan i vecka 29 (28+4). Det är helt otroligt vad fort det går egentligen.

Förra torsdagen var jag ner till Aina för en ny kontroll. Allt var som vanligt BRA! Alla värden var precis som de skulle vara. Fanns ingenting att klaga på ;) Magen hade vuxit som den skulle och hjärtat slog med höga och kraftiga slag. Sååå underbart att höra varje gång! Den där inne passade även på att ge henne en kick medan vi var där. Det känns som den sparkar i stort sett dagarna i ända. Men än så länge är det bara en mysig känsla, förutom när den sparkar en på pinkblåsan då förstås :p
Fick även med mej en massa papper om förlossningen hem. När hon nu tyckte att det var hög tid att börja läsa och sätta sej in i det hela.
Då började jag helt plötsligt förstå och inse att det inte är allt för länge kvar faktiskt.
Det är ju snart bara tio veckor kvar. I december någongång ska hon försöka ha genomgång av förlossningen, när vi är en hel del som kommer att ha i jan, feb, mars...

Vecka 29

Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.


Veckans bild:

Av vecka!!
Nu har vi bytt och är återigen inne i en ny härlig vecka igen! =)
Vi gick raskt in i vecka 26 i fredags.
Idag 26 (25+2)

Barnet:

Ca 30 cm lång och vikten är 8-900 gram. Barnet har nu passerat en viktig gräns. Det har kommit så långt i sin utveckling att det sannolikt skulle överleva utanför livmodern. Ögonen öppnar och sluter sig. De reagerar sedan en tid tillbaka på ljus och mörker. Genom att rikta ett starkt ljus mot barnet har man kunnat se hur det lyfter händerna för att skydda sina ögon. Hjärnan utvecklas mycket snabbt, nu får hjärnbarken sina fåror och vindlingar så att alla nervceller skall får plats. Barnet har mer sammanhängande sömnperioder, ibland stämmer de överens med dina egna. Den långa elastiska navelsträngen kan vara snodd runt barnet men dess rörelsefrihet påverkas ändå inte. I navelsträngen finns det 3 blodkärl. Det ena transporterar blod till barnet. De två andra för bort slaggprodukter från barnet.

Mamman:

Om du är ledsen, har lite för bråttom eller stressar märker ditt barn det eftersom barnet reagerar på de stresshormoner som din kropp producerar. Blir du skrämd av något kommer barnet att reagera på adrenalinet som förs ut i ditt blod. Alla dessa ämnen når barnet via blodcirkulationen runt moderkakan. Men det reagerar också på din glädje, när du trivs och mår bra. Endorfiner och andra ”måbra-substanser” når på samma sätt fram till barnet.


Jag är lika fascinerad varje vecka att det går så fort, trots att jag bara är hemma
och inte alls gör något speciellt som skulle få dagarna och veckorna att gå fortare.
(Men jag borde)
Utan dom går nog så fort ändå! =)
Men jag fick ta ett besök på apoteket i veckan för att få tag på något bättre mot halsbränna, när Samarin inte hjälpte för fem öre längre.
Bara för stunden jag drack det typ! Nätterna har sedan varit hemska.
Jag har nästan brunnit upp!
Nu kör jag på Losec Mups. Vilket fungerade super, så jag hoppas det fortsätter att hjälpa.
Annars mår jag bara bra!
Det sparkar och lever om i magen hela dagarna. Underbara känsla! =)

Dagens bild:



Foto: Privat