Vill först och främst tacka er, för alla fina och varma ord, när min Flizuz varit borta! Det värmde verkligen att ni brydde er så mycket, även fast det bara var min lilla katt som var försvunnen. Men jag kan säga som så, att jag kunde knappt somna igår kväll, eftersom jag bara låg och tänkte på honom och vad som kunde hänt honom.
Men i morse kom glädjebeskedet! Precis som jag skrev i mitt föra inlägg.
Att han skulle ligga där i sitt lilla hus på bron och vänta på att dom skulle öppna dörren och släppa in honom i morse!
Även fast det bara är en katt, så är han en mycket kär familjemedlem, som ingen vill mista!
Och Tuzie var gladare än någonsin när Flizuz var på plats hemma igen. Hon var med Michael hela tiden inatt när han var ute och letade honom. Dom är ändå för go, våra två små fina och underbara katter! ;)