Efter jag slutat idag, så var det dags för jag och Asterix att bege oss till Strömsund för ett besök hos Veterinärstationen Djurdoktorn. Men först svängde vi förbi hos den nya veterinärstationen Fjällveterinären och butiken Vintervisan, för att se om de hade någon flytväst åt Asterix. Vilket de oxå hade, men om de fick prova den på honom? - Nä!! Det gick inte. Tror det är en speciell doft eller känsla som gör att djuren eller Asterix iaf, känner på en gång att han är på besök hos en veterinär. Men hon trodde nog att den skulle passa honom och det lär vi/ni få se sedan, men inte ikväll. 

Sedan vidare till Djurdoktorn där det vankades massor ikväll...

Först en vikt på honom och han var skeptisk redan då, vad som var på väg att hända. Sedan fick vi gå in i behandlingsrummet där de skulle börja med att lyssa på hjärtat, vilket var totalt omöjligt. Då kände han igen både rummet och veterinären. Hon fick till och med sätta munkorg på honom för att kunna lyssa på honom, eller hon fick inte dit den, så det blev min uppgift att sätta på honom korgen. Den lugnande sprutan då! Som han fått ett antal gånger förut. Det var hopplöst! Han blev som en orm och slingrade sej upp på mej och över mej fort som attan. Så det fick bli en spruta i bakbenet istället, som gjorde att han somnade rätt så omgående i mattes knä.

Knölen på nacken undersöktes, men det kunde konstatera att det var/varit en talgkörtel som nu torkat ut och som vi avvaktar med tills vidare, när det endast var som en förtjockning av huden.
Sen var det dags för baksporrarna. Dom skulle bort och jag fick gå ut för att vänta, men blev tvungen att smyga mej in och fråga om de inte kunde klippa klorna innan dom väckte upp honom, vilket dom redan hade tänkt göra :p
Sedan 1- års vaccinationen och slutligen undersökningen av hans vänstra öga, som geggat i x antal dagar. Men ingen skada på slemhinna eller hornhinna, men ögonsalva fick vi som vi nu ska droppa morgon och kväll tills det är bra.

Sen fick han äntligen komma ut till matte igen, drogad och huuur trött som helst.
Men en krage blev de tvugna att sätta på honom, så att han inte kommer åt såren på bakbenen, som dessutom ska sitta i 10 dar. Oj, oj, oj... Men det gick till slut.

Trött och helt slut gick vi ut till bilen och begav oss hem till Dorotea igen! Och nu sover han som en stock under sin filt, men med vissa svårigheter med en krage runt huvudet. Få se hur det går imorrn, när han piggnat på sej och inser vad han har runt halsen igen.

Med en högre dos lugnade, så att han skulle somna och hålla sej sovande under hela och alla ingrepp denna gång, men nog lyckades han vakna till liv när klorna klipptes ändå, men inte när sporrarna togs bort. Fråga mej inte hur det går till, för det kan inte ens veterinärerna förstå...? En sådan liten hund som Asterix.