Flizuz 2001 - 2010 07 12
Det har varit en jobbig dag idag!
Fick ett samtal av mamma i morse där hon hade något tråkigt att berätta.
Min fina och älskade lilla katt, Flizuz finns inte mer =(
Han blev påkörd någon gång mellan igår kväll och inatt.
Jag åkte hem för att hämtade både lillebror och Flizuz,
för att sedan bege oss till Bellvik för att begrava honom.
Många många tårar har trillat idag,
men nu ligger han och sover så gott under rönnen i det fria.
Han har varit med sedan jag började gymnasiet.
Då flyttade jag hemifrån och ville inte vara ensam, utan ha sällskap.
Och en katt var precis vad jag ville ha.
Så jag och mamma åkte och valde ut den finaste av alla katter som fanns.
Men till en början fick han bo hemma tillsammans med dem,
tills jag fått en lägenhet här i Dorotea.
Jag fick till slut en lägenhet och jag kunde ta med min katt,
som var det bästa sällskap jag kunde ha.
Till en början nös jag nästan 100 gånger om dagen, men ville inte berätta
det för någon, eftersom jag var rädd att de skulle tycka att jag skulle lämna tillbaka honom.
Men med tiden som gick blev jag van och jag slutade att nysa
och jag hade alltid honom bredvid mej på en egen kudde i sängen.
Han fanns alltid vid ens sida.
Men så träffade jag min blivande sambo, som var allergisk mot katter
och Flizuz fick återigen flytta hem till mamma, pappa och lillebror till Hoting.
Där fick han sällskap av Tuzie (lillebrors katt) och har alltid haft sällskap av varandra.
Dom blev utekatter och fick springa ut och in som de ville.
Det fanns inget bättre!
Har den ene varit borta, så han den andre letat och inte kommit hem förrän dom
varit hemma båda två igen.
Han har ju funnits jämt och nu kommer han aldrig att komma hem igen...
Han kommer inte att sitta någon på stolen brevid och spinna och bara vänta på att bli kelad med.
Han kommer inte att komma lufsande när älgköttet kommer fram.
Han kommer aldrig mera att krafsa på ytterdörren när han vill komma in.
Han kommer aldrig att ta sina godisar från våra näsor, när vi säger: - På näsan!
Han kommer aldrig att hoppa upp i knäet på en och bara gosa
och styra sitt lilla huvud mot ansiktet på en.
Han kommer aldrig att krypa ner brevid en, när man ligger och sover.
Det fanns ingen som var så go och kelig som han var.
Han kommer helt enkelt aldrig att komma hem igen,
än hur många gånger vi går till ytterdörren för att se om han ligger i sitt
hus på bron, eller när vi ropar på honom...
Nu får vi bara minnas och tänka på alla fina minnen
vi har från honom.
Vår fina fina katt.
Vi har tappat en mycket kär och älskad familjemedlem
och Tuzie har tappat sin livskamrat.
♥ ÄLSKADE FLIZUZ ♥
♥ SOV SÅ GOTT ÄLSKADE FLIZUZ ♥
Ja fy så trist!
Va Tuzie kommer sakna han. Å ni oxå. Det är ju det som är trist med husdjur, dom dör och det blir ju en jätte stor sorg för familjen!
Stor kram till dig vännen <3
Usch va tråkigt! Han ser precis ut som min ena katt Isa. Hon är den där gråfärgen och långhårig det enda som skiljer är att hon har en pytteliten vit fläck på bröstet. Det är jättejobbigt att förlora ett djur. Men vilken tur att ni ändå hittade honom och fick begrava honom.
Tröst kram!
Fy så ledsamt, känner så med er <3
Tur i oturen dock att ni hittade honom, tänk så hemskt om han bara försvunnit å ni fått gå å undra vad som hänt... Stor varm kram!
Fy så hemskt sorgligt. Det är så hemskt. :(
Vad fint berättat ändå.
hemskt :( förstår att det är jobbigt :(
Usch vad tråkigt, fasar för den dag det händer någon av mina katter. Men han hade i alla fall ett rätt långt kattliv, och fyllt med trevligheter.
Du får göra en fotobok om honom, fuji brukar ju ha bra erbjudanden på sådant.
Fy så sorgligt :-( Har själv inte haft några husdjur sånär som på ett par dvärgpapegojor men jag kan ju verkligen förstå att de blir som riktiga familjemedlemmar....
Var iaf väldigt roligt att träffa på dig ikväll :-)
Kram kram
Jag beklagar verkligen din katt! :( Så trist att han ej finns längre, men han finns i ditt hjärta och ditt minne!
Hoppas allt är väl annars och att ni får en underbar semester! Kram
